Hyttkonstruktionen i 502

När vi tittar på hytten till Valmet 502 i dag uppskattar vi dess helhet ännu mer än den låga ljudnivån. Hytten var tät. Därmed uppfylldes kraven för såväl låg ljudnivå som kontrollerad luftkonditionering. Hyttgolvet var helt plant och den var lätt att stiga in i tack vare stora dörröppningar. Förarens ställning var så naturlig som möjligt genom att förhållandet mellan stolen och ratten var rätt.

Alla de viktigaste styrreglagen satt till höger om föraren. Stolen hade en egenskap som kom i andra traktorer mycket senare: den kunde vridas 30 grader åt höger och samtidigt lutas ungefär 8 grader, vilket gav relativt bekväm plöjningsställning.

Hytten hade en funktionell form. Den killiknande formen var en god egenskap i skogen. De stora glasytorna gav god sikt i alla riktningar. Kopplingar till redskapen baktill sköttes genom att man lyfte passagerarsätet baktill till upprätt ställning och öppnade ena halvan av bakrutan. På utsidan, bakom hytten, fanns en positionsspak som underlättade inkopplingen av redskap.

Utseendemässigt skilde sig denna nyhet radikalt från alla andra traktorer. Motorhuven började visa den killiknande form som är typisk för Valmet och servicepunkterna blev mer lättåtkomliga.